Blommor, bin och betesdjur visar vägen
Kossor istället för gräsklippare och ängsblommor som får härja fritt – detta är några av greppen som Kävlinge kommun har tagit för att öka den biologiska mångfalden i kommunen. Nu arbetar vi på en grönplan, som ska peka ut riktningen mot en grönare framtid.
Klimatförändringarna blir alltmer påtagliga både i tätorter och på landsbygden genom exempelvis fler översvämningar och längre torkperioder. Mångfalden av djur och växter minskar med följden att livsviktiga ekosystem rubbas. För att bättre möta dessa utmaningar pågår just nu ett arbete med att ta fram en grönplan i Kävlinge kommun.
En grönplan vägleder kommunen i sitt arbete med grönplaneringen. Den kommer att omfatta hur vi i framtiden ska ta tillvara, förvalta och utveckla våra gröna strukturer, det vill säga allt från naturområden till parker och planteringar. Våra grönområden spelar nämligen en viktig roll för att hjälpa den biologiska mångfalden på traven.
Allt som gynnar grönstrukturen, gynnar biologisk mångfald.
Patrik Lund, naturvårdsstrateg på Kävlinge kommun.
– Grönplanen, som vi hoppas ska behandlas av våra politiker senare i år, kommer därför att bli ett viktigt dokument för att styra utvecklingen av kommunens grönstruktur åt ett mer varierat håll, säger Patrik Lund, naturvårdsstrateg på Kävlinge kommun.
Från nyanläggning till skötsel
Det gäller förstås att tänka hållbart redan då nya områden ska anläggas och nya detaljplaner tas fram. Ett exempel på det är Almelund – ett nytt bostadsområde i utkanten av Kävlinge – där ett grönområde och dagvattendammar varit med i planeringen från början. Där kommer det, istället för en traditionell lekplats, att läggas ut stockar och trädstammar i parken. De blir förutom en rolig och varierande aktivitetsplats för barnen också ett naturligt insektshotell som drar till sig fåglar och andra smådjur.
En annan viktig del av grönplanen är skötseln av våra grönområden. En gräsmatta som klipps ofta blir inte en plats som gynnar mångfalden av växtarter eller där insekter trivs. I Kävlinge kommun har vi därför börjat att låta vissa områden ställas om till ängsmarker. I kommunens västra delar är jordmånen sandig, torr och näringsfattig. Där lämpar det sig bra med ängsytor och på vallarna vid Gudagatorna och Fäladsvägen har långt gräs fått ersätta kortklippta gräsmattor. Ett bra steg på vägen mot mer varierad grönstruktur.
Blommor och bin behövs
Kommunen strävar efter att gynna pollinerande insekter genom att använda lämpliga örter på våra ängsmarker. De är bra för till exempel vildbin och fjärilar som överför pollen och ser till att växterna befruktas och fortplantas. För att hjälpa insekterna på traven planterar vi lökväxter, gärna de som blommar tidigt på våren, på vissa gräsytor. Målsättningen är att i framtiden ha en hög andel ekologiska lökar i våra marker.
Vi strävar efter att det ska finnas blommor från tidig vår till tidig höst i kommunen. Det är bra för bin och andra pollinatörer.
Camilla Persson, landskapsingenjör på Kävlinge kommun
I Kaptenens park kommer perennrabatterna att samsas med olika sorters prydnadsgräs och häckar och träd. Vissa gräsytor klipps för att underlätta för picknick och lek, men i mitten av parken kommer ängsblommorna att få härja fritt.
Kossor istället för gräsklippare
Att sköta våra grönområden på olika sätt gynnar också mångfalden av arter. På flera ställen i vår kommun kan man därför träffa på kossor istället för stora gräsklippare. Att låta djur beta är en gammal skötselform som motverkar att grönområdena växer igen och gynnar den biologiska mångfalden. Därför lånar Kävlinge kommun in kossor från bönderna runt om kring. Vill du träffa på en nyfiken kossa på din vandringstur besök gärna Lackalängaravinen, Stenbocksvallar eller Wegeängen exempelvis. Djuren brukar släppas i början av maj när gräset ger tillräckligt med näring.
Historisk plats
Wegeängen, som ligger ett stenkast från Kävlinge aktivitetspark, består idag av tre betesfållor med strandäng som sluttar ner mot den framslingrande Kävlingeån. Platsen omnämns redan 1774 i gamla skifteskartor. Redan då lunkade betesdjuren på utmarkerna till det rytmiska ljudet av liar som skar genom vegetationen. Genom djurens betande och foderslåtter hölls markerna öppna och flora och fauna förblev artrik.
Idag är Wegeängen inte längre utmark utan en tätortsnära naturpärla som lämpar sig för rekreation. De igenvuxna ängarna som länge gömdes under högväxta örter, buskar och sly har fått nytt liv genom de senaste årens naturvårdsinsatser. Ängarna är numera åter kulturbetesmark, tillgängliga för besökare som vill njuta av det intressanta växt- och djurlivet. Passa också på att uppleva Kävlingeån från de nybyggda besöks- och fiskeplattformarna längs vattnet.
