Cecilia brinner för Kävlinges historia

Glad, äldre kvinna sittandes i en stoppad stol med hög rygg på kortsidan vid ett bord fullt av papper, hållandes i en ordförandeklubba.

Cecilia brinner för Kävlinges historia

Efter nästan 43 år i Kävlinge kommun och centralarkivet, är Cecilia Hägglund en högt uppskattad kollega och ett välkänt ansikte bland kommuninvånarna, inte minst genom sin konst och sina lokalhistoriska böcker. Hennes nyfikna ögon och varma leende har mött besökare till centralarkivet i generationer och hennes kärlek för centralarkivet och Kävlinge kommuns historia undgår ingen.

Leende, äldre dam med gammal ordningsvaktkeps tittar leendes in i kameran.
Med pigg blick och ett stort leende visar Cecilia runt bland historiska dokument och artefakter.

Hyllmeter med historia

Cecilia tar sig tid till att visa oss runt i centralarkivet i samband med att hon förbereder utställningen inför Arkivens dag, som är en årlig tillställning. I första rummet står ett enormt och respektingivande bord med massiva stolar. Idag gapar ytan tom, men bordet används annars flitigt av allehanda besökare som vill botanisera bland skatterna i arkivet: skolbarn, släktforskare, studenter, nyfikna kommuninvånare, med mera. Väggarna pryds av såväl bokhyllor som diverse artefakter som donerats till centralarkivet genom året. Varje skrymsle i det lilla rummet har tillvaratagits och här finns massvis med historia för den som vet var man ska leta. Det vet såklart Cecilia.

 – Har du sett denna? säger hon leendes och drar fram en stor plåtlåda från under en bänk. Det är lådan som hittades i Kävlingeån efter det stora tågrånet i november 1943. Då var den tom såklart. Lådan hade innehållit post och skattepengar. I dagens penningvärde till ett värde av flera miljoner. 

Lådan från stora postrånet 1943 finns att beskåda i Kävlinge kommuns centralarkiv.

Vi tar oss sakta igenom centralarkivet och Cecilia bjuder på fantastiska historier och visar med van hand det ena spännande föremålet och dokumentet efter det andra. ¨

– Detta är min personliga favorit och det kanske mest udda i arkivet, berättar hon och tar fram ett gammalt, handskrivet dokument som hon till min stora förvåning lyckas läsa. Det är byordningen för Kjeflinge by från 1828. Byordningen är förhållningsregler för byn. Bröt man mot dem, ja då fick man böta. Men det var noga med att pengarna inte fick gå till brännvin, för då fick en också böta!

Aldrig i livet att jag jobbar med något så dammigt!

Cecilia studerade etnologi och konstvetenskap vid universitet. Efter avslutad utbildning sökte hon jobb via Arbetsförmedlingen och erbjöds då en kortare anställning med att sortera 2000 foto som donerats till Kävlinge kommuns arkiv.

– Jag tog tåget från Lund till Kävlinge 1979 och blev kvar i Centralarkivet! Det lustiga är att min mor alltid sagt att jag borde jobba på museum, men jag svarade då att ”Aldrig i livet att jag jobbar med något som är så dammigt”, berättar hon och skrattar.

Förutom arkivarie är Cecilia också ordförande i Kävlinge kommuns konstförening. Hon har också förkovrat sig i Kävlinge kommuns lokalhistoria och skrivit tre böcker på ämnet. Besökare till kommunhuset kan dessutom köpa vykort som Cecilia målat, i receptionen hos Kontakt Kävlinge.

Jag tog tåget från Lund till Kävlinge 1979 och blev kvar i centralarkivet!

Cecilia Hägglund, arkivarie i Kävlinge kommun

Cecilia berättar att till skillnad från vad många tror, så är arbetet i centralarkivet på källarplan aldrig ensamt eller enformigt. Tvärtom. Variationen på arbetsuppgifterna och alla människor som hon har förmånen att träffa är det bästa med hennes jobb. Dessutom får hon utlopp för sitt historieintresse.

Kvinnorna som formade Kävlinge

I ett av rummen står utställningen Cecilia förbereder inför Arkivets dag. Temat är ”Det sitter i väggarna” och ”Kävlingekvinnor”. Det har gått mer än 100 år av demokrati i Sverige och det är spännande med alla spår som finns utspridda i centralarkivet. Här finns information och material om diverse föreningar, protokoll och handlingar samt vackra, svartvita foto på kvinnorna som lämnat avtryck och bidragit till att forma kommunen. Cecilia har valt att lyfta en handfull av dem i sin utställning. Det kanske mest anmärkningsvärda fotot är gruppbilden på damerna vars förening skulle försköna kommunen. Med tanke på deras utstyrsel undgår det nog ingen att ifrågasätta deras känsla för smak och estetik. Men på sin tid, var de säkerligen föredömliga.

Ett äldre, svart och vitt foto på prydligt kllädda damer med huvudbonader samlade kring ett bord.
Försköningsföreningens kvinnor gjorde kommunen lite vackrare.

Strax innan vi lämnar Cecilia och centralarkivet så berättar hon att hon kommer att gå i pension 2022. Även om det är förståeligt, kan en inte låta bli att fundera på det tomrum hon kommer att lämna efter sig. Det kommer att blir svårt att fylla hennes skor. Kanske man gör bäst i att försöka låta bli? En sak är dock säker och det är att Cecilia Hägglund är en av kvinnorna som format Kävlinge kommun. Med sin konst, sin kunskap och sina böcker har hon berört och utbildat oss alla och hennes insats för Kävlinge kommuns lokalhistoria kommer inte att gå obemärkt förbi.