En skönare vardag!

Archive for the ‘Fantastiskt folk’ Category

”Att hjälpa till och känna sig behövd”

Publicerad: 4 juni, 2021 av Maria Iwerbo |

För tre år sedan fick familjen Klasson beskedet att sonen Jonatan har autism. Det var då Eva Håkansson kom in i familjens vardag i rollen som avlösare i hemmet som stödinsats enligt LSS. Gör som Eva – berika ditt liv genom att hjälpa andra.

 Det är ett privilegium att få ta del av en annan familjs liv och vardag. Det är så roligt och givande att kunna hjälpa till och känna sig behövd, säger Eva.

7-åriga Jonatan och 62-åriga Eva tar sig an hinderbanan i familjen Klassons trädgård. Sedan går det snabbt över till springlek på gräsmattan, följt av cykling och sedan hopp på studsmattan. Eva är där för att avlasta Jonatans föräldrar.

– Vi är så tacksamma för att vi fick just Eva i vårt liv. Jonatan gillade henne från första stund. Hon utstrålar lugn samtidigt som hon leker och bjuder på sig själv. Vi är helt trygga med att hon tar hand om vår son, vilket är väldigt stort för oss, berättar mamma Sofie.

Tre timmar i veckan spenderar Eva med Jonatan för att föräldrarna ska kunna vila, genomföra egna aktiviteter, ägna sig åt lillasyster, eller så umgås de allihop.

– Vi kan gå till lekplatsen, åka till badhuset, eller bara köpa glass och åka hem för att leka, spela spel eller rita. Vi gör sådant Jonatan tycker om och mår bra av, säger Eva.

Ett betydelsefullt stöd

Vardagen kan vara tuff – vissa dagar är lugna medan andra mer kaotiska. Föräldrarnas fokus ligger på att vara steget före Jonatan.

– Man kan aldrig riktigt slappna av. Men den dagen Eva har hand om Jonatan har vi mindre stress inombords. Även om vi umgås tillsammans med dem så är det ändå en vuxen till som läser av och förstår honom. Jag kan släppa mitt kontrollbehov för en stund. Det betyder oerhört mycket – vi kan pusta ut, säger Sofie.

Vill hjälpa andra

Eva arbetar halvtid som personlig assistent. Resten av sin tid vill hon ha utrymme för att hjälpa nära och kära, men också andra. Uppdraget som avlösare är ett plus i kanten som hon själv mår bra av.

– Det är fantastiskt att få vara med och följa Jonatans utveckling. Allt från talförmåga och första trampen på trehjuling, till hur han lär sig att hantera sina känslor och olika utmaningar. Det är oerhört fint att få vara en del hans resa, säger Eva med värme i rösten. 

Stöd och insatser enligt LSS och social psykiatri
Det finns olika typer av insatser med syfte att ge stöd och hjälp i vardagen för personer och familjer med särskilda behov. Flera uppdrag där du som medmänniska kan engagera dig och hjälpa andra när du har tid.

Gör en viktig insats för någon som behöver dig

Engagera dig som kontaktperson, ledsagare, avlösare eller stödfamilj. Stimulerande och berikande uppdrag där ditt engagemang är värdefullt.

  • Personlig lämplighet och engagemang avgör (inget krav på utbildning).
  • Ekonomisk ersättning i form av ett timbaserat arvode.
  • Du matchas ihop med personen/familjen där du på bästa sätt kan ge stöd.
  • Omfattning av uppdraget varierar mellan insatserna – allt från 8 timmar/månad som kontaktperson till varannan helg som stödfamilj.

Vill du också berika ditt liv genom att hjälpa andra? Läs mer på kavlinge.se/frivilligarbete.

”Det finns alltid plats för dig här”

Publicerad: 27 maj, 2021 av Malin Kretz |

Naturområden runt knuten – skog, å, hav och öppna landskap. I Kävlinge kommun finns fantastiska möjligheter för friluftsliv och en rik fritid. En som har hittat rätt är Anette Nilsson i Löddeköpinge, vinnare av Kävlinge kommuns Ledarpris 2021.

I blå skjorta och med den klassiska scouthalsduken runt halsen tar vinnaren av årets Ledarpris emot oss i Sandskogen i Löddeköpinge. De gamla arbetarbarackerna från när Barsebäcksverket byggdes har flyttats hit och är numera hem åt en av ortens mest blomstrande föreningar; Scouterna Lödde. Att det huserar händiga friluftsmänniskor här går inte att ta miste på – i skogen runt det röda huset finns eldstäder, timmerbänkar och insektshotell.

– Scouting är en så otroligt givande fritid. Jag önskar att fler kunde få ha det. Folk säger att de är så stressade, men det handlar ju om prioriteringar, säger Anette Nilsson.

Att Anette brinner för scouting är det ingen tvekan om. Det lyser om henne när hon berättar om kåren och om vad scouterna kan bidra med. 

– Scouterna gör de unga redo för livet. Det bygger självkänsla hos barnen och ungdomarna.

Engagemang som burit frukt

Anette fick ledarpriset för sitt engagemang i scoutkåren i Löddeköpinge och för hur hon har bidragit till att föreningen har gått från en liten kår med en handfull medlemmar till dagens omkring 130 aktiva barn och unga. Bakom tillväxten ligger en medveten strategi och hårt arbete.

– Ja, vi har jobbat för det. Det började med att vi fick till ett samarbete med Lödde Centrum, vilket har gjort att vi har synts ute i samhället. Vi har kunnat marknadsföra oss och intresset för scouting har växt, förklarar Anette.

En annan bidragande orsak till att kåren har vuxit tror Anette beror på att de slutade med träffar på vardagskvällar, då barnen var trötta och föräldrarna stressade. Istället infördes gemensamma samlingar för hela kåren varannan lördag förmiddag.

– Vi samlas och hissar flaggan tillsammans och sedan går varje avdelning till sitt. Det är fint att alla åldrar ses. De små ser upp till de stora, som har så mycket häftigare saker för sig, och de stora hjälper de små. Det kommer naturligt, berättar Anette.

Scout i själ och hjärta

Anette är född och uppvuxen i Löddeköpinge. Efter en kort sejour i Malmö började Anette och maken – som hon träffat på ett scoutläger i ungdomen – att renovera en gammal släktgård i Löddeköpinge och flyttade tillbaka till byn. Scout har hon varit sedan hon var åtta, bortsett från några unga år då ”livet kom emellan”, som Anette uttrycker det.

– Vi är ett tjugotal vuxna som är engagerade nu och som har jätteroligt tillsammans. Flera av oss har inte längre aktiva barn men vi fortsätter att vara aktiva själva.

Anette är ledare för ”upptäckarna”, barnen som är 10 och 11 år gamla, och lite av en mentor till de äldre ungdomarna.

– Det är fantastiskt att se vilken utveckling som många gör. Det kommer en liten kille eller tjej som kanske är lite stökig, kanske på grund av dålig självkänsla, och som sedan åker på internationella läger helt själva när de är 16 år. Att få ha varit en liten del i den utvecklingen är fantastiskt, ler Anette.

Men det är inte bara för barn och ungdomar som föreningslivet kan ha en betydande roll. Anette är tydlig med att alla är välkomna att ta kontakt med scouterna, även vuxna.

– Nu har jag ju inte flyttat så ofta, men jag kan föreställa mig hur det är att komma till ett helt nytt ställe som vuxen. Det kanske inte alltid är så lätta att hitta nya vänner. Här är föreningslivet viktigt och man är jättevälkommen som vuxen hos oss. Och du måste inte vara ledare. Det finns många olika sätt att engagera sig och det finns alltid plats.

Anette Nilsson tilldelas Ledarpriset 2021 för sitt engagemang i Scouterna Lödde.

Motivering: Anette har varit aktiv ledare i scoutkåren sedan 2008 då scoutkåren hade 25 medlemmar. Föreningen har sedan växt till omkring 130 medlemmar och intresset är nu stort för scouting. Anette har en mycket stor del i att scoutkåren växt och för att intresset för scouting ökat i Löddeköpinge och i närområdet.

Prisad miljöhjälte

Publicerad: 13 maj, 2021 av Malin Kretz |

Många är det som skyndar förbi godispapper, cigarettfimpar och annat som ligger och skräpar längs med våra vägar. Men inte Lennart Wahlström i Lackalänga. När han nu tilldelas Kävlinge kommuns Miljöpris hoppas han att det ska ge ringar på vattnet.  

Utan att göra något väsen av det har Lennart Wahlström under många år fört en kamp mot nedskräpningen vid cykelvägen längs 108:an. Men inte osedd. Hans otröttliga engagemang har uppmärksammats av grannar. Nu tilldelas han Kävlinge kommuns Miljöpris för sin insats.

– Det är roligt att det uppmärksammas. För det kanske gör att fler plockar med sig skräp när de är ute, säger Lennart Wahlström om priset.

En bit utanför Lackalänga, med en vidunderlig utsikt över Furulund, Kävlinge och Lund, bor Lennart och hans fru. Det fläktar skönt när vi besöker Lennart en av vårens första varma dagar. Rapsfälten börjar skifta i gult och längst borta vid horisonten skymtar Turning Torso. Detta måste vara Skånes bästa plats att fira in tolvslaget vid nyår?

– Ja, det var ett fantastiskt skådespel. Men i år var faktiskt första gången under alla de år vi bott i huset som vi firade nyårsafton härhemma, skrattar Lennart.

Jag kan läsa av samhället fullständigt.

Sedan 1969 har Lennart bott i den röda villan med sin familj. Här känner alla varandra och i stället för dagis och fritids tillbringade barnen sin tid på granngårdarna, med kor och kycklingar. Nu är barnen utflugna och både Lennart och hans fru är pensionerade.

– Det var då jag började gå mina promenader. Jag behövde röra på mig när jag gick i pension. Efter ett liv som snickare blev det helt plötsligt mycket stillasittande.

Att köra i väg för att promenera var inte Lennarts grej, så han började ta promenader hemmavid.

– Jag gick ner till cykelvägen längs 108:an och där såg det förfärligt ut. Så jag började ta med en bärkasse för att kunna plocka upp skräp. Jag tänkte att jag lika gärna kunde göra det när jag ändå var ute och gick.

Uppskattat engagemang

Sedan dess har det blivit många bärkassar med skräp – ungefär en kasse i veckan. Övningskörningsskyltar och engångsmuggar är vanliga fynd. Men inget överraskar Lennart längre.

– Allt från bankkort till datorer har jag plockat upp. Jag kan läsa av samhället fullständigt. För inte så länge sedan hittade jag en kofot som någon hade slängt.

Hans gärning har inte gått osedd förbi. Nomineringen till Miljöpriset gjordes av en granne och ute på sina rundor har Lennart själv märkt att folk uppskattar det han gör.

– Ja, lite uppskattning har jag ju fått. Jag brukar träffa en man som går med hunden och som har undrat vad jag gör. Sen möter jag ofta cyklister som gör tummen upp när de cyklar förbi, men de har ju aldrig tid att stanna, ler Lennart.

Nu prisas han för sitt engagemang och tilldelas Kävlinge kommuns Miljöpris 2021 med motiveringen:

Lennart Wahlströms regelbundna och ihärdiga skräpplockande har gett oss ett renare Furulund, vilket är ett stort mervärde för ortens invånare och besökare. Lennart är en förebild som både inspirerar oss alla att värna om vår närmiljö och ger oss en tankeställare om var och ens ansvar för att hålla vår gemensamma miljö ren och snygg.

Till Lennart riktar vi ett stort grattis till utmärkelsen och ett varmt tack för hans engagemang som gör vår fina kommun ännu finare!

Generösa butiker gav julfirande med guldkant

Publicerad: 10 februari, 2021 av Malin Kretz |

Efter ett tufft år med ensamhet och isolering för många av de äldre inom Kävlinge kommuns omsorg ville Michaela Rodak och Irene Jensen göra något extra för de boende på Billingshäll. De vände sig till kommunens handlare och överväldigades av generositeten som de möttes av.

Michaela Rodak och Irene Jensen på Billingshälls särskilda boende fick i december en idé om att skapa ett extra fint julfirande för de äldre. Tänk om de kunde ordna så att alla boende fick varsin julklapp på julaftonskväll? På sin fritid tog Michaela och Irene kontakt med butiker och med hjälp av flera generösa bidrag blev det ett julfirande med klappar, godsaker och blomsterarrangemang på julbordet.

Det var fantastiskt att få se glädjen när julklapparna delades ut.

– Jag tänkte att vi kunde ha julklappsutdelning och lite extra mysigt på julaftonskvällen. Det har ju varit en tråkig tid. Anhöriga har hållit avstånd och inte varit här så mycket som de brukar, berättar Irene.

Hon arbetar sedan 32 år tillbaka på Billingshälls särskilda boende. Trots nyss fyllda 67 år har hon ingen tanke på att sluta arbeta.

– Jag har alltid tyckt att det är roligt att gå till jobbet. Det är en speciell känsla när man känner att man gör skillnad.

Michaela ler igenkännande. Efter ett antal år inom hemtjänsten i Svalöv sökte Michaela sig för två år sedan till Billingshäll, som hon nu kallar sitt andra hem. Hon berättar:

– Vi strävar efter att de äldre ska ha en vardag som de haft hemma. Det är viktigt att vara flexibel.

Festligt firande efter tufft år

Inför julen ville Michaela göra något extra för de boende på avdelningen som hon arbetar på.

– De gamla har inte haft det lätt under pandemin. Även om vi inte längre har besöksförbud är anhöriga fortfarande väldigt avvaktande. Denna jul var det fler än normalt som fick fira själva hos oss.

Utan att känna till att kollegan Irene var ute i samma ärende tog Michaela kontakt med butiker i kommunen för att höra om någon kunde avvara något litet till de gamla.

– Jag är lite blyg av mig, så jag skickade mail först. Jag förklarade att många var själva under julen och undrade om någon ville skänka en gåva, berättar Michaela.

Irene valde ett annat tillvägagångssätt, men fick samma lyckade resultat.

– Jag är inte så mycket fört att skriva på datorn så jag gick runt och pratade med butikerna.

Frikostiga företagare

Både Michaela och Irene blev överväldigade av generositeten de möttes av.

– En butik skänkte pärlhalsband till alla damerna och i en butik fick jag själv gå runt och välja vad jag ville ha, berättar Michaela och Irene nickar instämmande.

Tack vare kommunens generösa butiker och ett fantastiskt engagemang av Irene och Michaela blev det ett extra festligt och fint julfirande för de äldre på Irenes och Michaelas enheter. De fick så många gåvor att de kunde dela med till andra enheter.

– Jag arbetade inte själv på julafton men jag har de bästa kollegorna och de berättade om hur fantastiskt det var att få se glädjen! Och att alla faktiskt fick paket känns så bra, ler Irene.

Samtalet glider in på andra högtider. Snart sitter Irene och Michaela och spånar kring hur de skulle kunna ordna inför Alla hjärtans dag. Engagemanget för de äldre och deras vardag verkar i alla fall inte pandemin ha rått på.

Möt ”Hjärtat på Korsbackaskolan”

Publicerad: 30 december, 2020 av Malin Kretz |

Carina Nilsson har varje dag sedan 15 år tillbaka mött elever och personal genom att sprida värme och trygghet från Korsbackaskolans centrum – cafeterian. Tidigare i år tilldelades Carina utmärkelsen Årets medarbetare 2020 för sitt engagemang på skolan.

I rollen som cafeteriaföreståndare sköter Carina Nilsson inte bara om Korsbackaskolans cafeteria och förse elever och personal med förtäring, utan hon är även skolans trygga plats.

– Eleverna vet att jag alltid finns här. Lärare och mentorer rör på sig, men jag är alltid på plats i cafeterian. Jag får bra kontakt med eleverna. De kan prata om allt med mig. Jag är bra på att lyssna och peppar när det behövs, säger Carina.

Hittade helt rätt

Carina har arbetat hela sitt yrkesliv inom kommunen – i 34 år.

– Jag började första som undersköterska på ett äldreboende år 1976. När vårt andra barn kom var jag hemmafru i tio år. Sedan började jag som lokalvårdare och assistent på Ljungenskolan. När yngsta barnet slutade högstadiet på Korsbackaskolan fick jag nys om att Mona i cafeterian skulle sluta. Den tjänsten vill jag ha, tänkte jag. Efter ett samtal och en intervju så var jobbet mitt. Jag trivs så bra här och det har jag gjort i 15 år nu.

Carina hittade helt rätt när hon började arbeta med ungdomar på skolan. Hon känner sig behövd och att hon göra en skillnad för elever genom att finnas där.

– Att säga småsaker som ”Vilken fin tröja du har!” eller ”Har du klippt dig?” kan bjuda in till en pratstund eller helt enkeltb bara ge en positiv känsla när man går härifrån. Jag vill att alla ska känna sig sedda.

Förgyller andras vardag

Carina samarbetar med övrig personal och fångar upp vad som händer utanför klassrummen. Men det är inte bara eleverna Carina tar hand om. Förutom frukostfrallor och kaffe, får kollegorna även titt som tätt hembakad kaka som fredagsfika. Två gånger om året brukar Carina bjuda hela personalgruppen till hennes hem i Furulund för att träffas och umgås.

– Jag är social, tycker om umgås med många människor och att ta hand om andra. Jag mår bra av att få göra saker som andra mår bra av.

Carina är född och uppvuxen i Kävlinge, och gick själva på Korsbackaskolan. Det var här hon träffade sin man Sven för 48 år sedan. Idag går tre av hennes nio barnbarn på skolan. Carina har fyra år kvar till pension och kommer stanna på skolan till dess.

Hur känns det att bli utsedd till Årets medarbetare 2020?

– Jag blir så rörd varje gång jag tänker på det, även såhär sex månader efter jag överraskades. Den fina motiveringen är överväldigande. Att få den uppskattningen är verkligen något jag alltid kommer att minnas, säger Carina med tårfyllda ögonen.

Årets medarbetare 2020 – motivering:

På Korsbackaskolan finns en medarbetare som är något utöver det vanliga, ja rent av hjärtat på skolan. Carina Nilsson är hjärtat både för elever och personal och ger trygghet där hon står mitt i skolan varje dag. Carina ser till att alla mår bra genom att fråga hur det är, alltid veta vad man vill ha, lyssnar in på vardagliga problem och glädjeämne och gläds med kollegor och elever i stort och smått. Alla elever vet att till Carina, dit kan jag gå om jag vill prata om allt från kärleksproblem till lärare – Carina lyssnar alltid och ger rättvisa råd. Till Carina är man alltid välkommen! För att sätta extra guldkant på tillvaron fixar Carina fredagsmyset genom att baka något gott. Om man skulle googla Kävlinge kommuns gemensamma värdegrund som är öppenhet, utveckling och engagemang så är vi säkra på att det kommer upp en bild på Korsbackaskolans hjärta, Carina Nilsson!”

Perfekt läge mitt i livet

Publicerad: 30 december, 2020 av Malin Kretz |

Närheten till staden och till havet – det var vad som avgjorde när Katarina och hennes man Johan slog ned bopålarna i pittoreska Barsebäck. Härifrån ger sig Katarina nu ut på en spännande resa – som egenföretagare. Såväl tid som plats är enligt Katarina perfekt för hennes livs satsning.

 – Jag har gått och tänkt på detta så länge och nu är det dags. De juridiska frågor som jag är specialist på är verkligen i ropet nu och Löddeköpinge blir en perfekt bas att utgå från, med ett starkt lokalt företagande och nära till potentiella kunder i flera större städer. 

Det är en gråmulen decemberdag pandemiåret 2020 när vi träffar Katarina Hillertz på en av hennes favoritplatser vid havet utanför Barsebäck.

– Visst är det härligt att kommunen satsar på att utveckla kuststräckan men jag tycker verkligen om det så här också, när man kan vara ensam med vidderna, ler Katarina drömmande.

Vi ville ha närheten till havet och bra kommunikationer.

Katarina och hennes man Johan slog sig ner i den lilla idyllen Barsebäcksby 2013. Efter att ha testat storstadsliv i både Stockholm och Malmö letade de ett lugnare läge när de bildat familj.

– Vi är båda från västkusten och hade ingen koppling varken till Löddeköpinge eller Kävlinge kommun. Men det kändes naturligt att söka sig hitåt. Vi ville ha närheten till havet, goda kommunikationer och bra skolor.

Det var Katarinas jobb som gjorde att paret hamnade i Skåne. Hon är jurist och fick en notarieplats vid förvaltningsrätten i Malmö. När Katarina och Johan, båda mitt i karriären, hittade det lilla huset i Barsebäcksby kände de direkt att de hade hamnat rätt.

– Det är ju ett så himla bra läge ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Så nära till de lite större städerna Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborg. Man behöver ju inte flytta för att byta jobb, skrattar Katarina.

Med det lilla huset på Stinsvägen som trygg mittpunkt har Katarina sedan notarieåren testat att jobbpendla både söderut och norrut. Nu lägger hon pendlandet på hyllan och startar eget.  

– När GDPR kom på tapeten insåg jag snabbt att frågor om dataskydd kommer att få stor betydelse. Sedan dess har jag fördjupat mig i dataskyddsjuridik och arbetat med detta kopplat till informationssäkerhet och verksamhetsutvecklingsfrågor. Utöver att vi måste följa den lagstiftning som finns så ligger det faktiska effektivitetsvinster i att ha kontroll på verksamhetens informationshantering.

Jag hoppas kunna hjälpa både företag och offentliga verksamheter med deras dataskydd.

Två heltidsarbetande föräldrar kan ibland ha svårt att få livspusslet att gå ihop. För Katarina och Johan har det underlättat att bo så nära barnens skola och förskola, samtidigt som servicen på Center Syd och i Löddeköpinge centrum ligger bara ett stenkast bort.     

– Vi har det vi behöver i Löddeköpinge. Förutom när vi ska till banken och återvinningsstationen. Då åker vi till Kävlinge, skrattar Katarina. 

Kärleken till vidderna är något som Katarina återkommer till vid vårt samtal. Huset på Stinsvägen är numera utbytt mot ett hus i andra änden av byn, med utsikt över de öppna fälten. Och när familjen är lediga finns det ett utflyktsmål som lockar mer än andra:

– Vi försöker komma ut och lufta oss och då är det ofta havet som lockar, året om. Johan tycker om att fiska och barnen älskar den nya piratlekplatsen vid Strandhotellet.

Trots de kalla vindarna och det envisa duggregnet som letar sig ned innanför kragen är det inte svårt att förstå att den näst intill oexploaterade kusten är en av Katarinas favoritplatser. Här kan hon andas och ladda om inför nästa kapitel i livet – som egenföretagare.

Företagande i Kävlinge kommun

Kävlinge kommun vill skapa förutsättningar för ett gott företagsklimat, med en rad initiativ för en hållbar utveckling av det lokala näringslivet och för att underlätta etablering av nya företag. Kommunen ligger i topp i såväl Svenskt Näringslivs som i Sveriges Kommuner och Regioners ranking av företagsklimatet i Sverige.

Kävlinge kommuns arbete för entreprenörskap och företagsutveckling

Från Kongo till Kävlinge

Publicerad: 14 december, 2020 av Elisabeth Axelsson |

Från krigsdrabbade Kongo, till flyktingläger i Uganda och slutligen till en lägenhet i centrala Kävlinge. Familjen Niyonzima Kwikegelses väg till Sverige har varit lång. Närheten till allt, tryggheten och stödet från samhället betyder väldigt mycket för dem.

Fulgence Niyonzima och Daline Kwikegelse träffades i flyktinglägret Nakivale i Uganda efter att ha flytt från sitt hemland Kongo. De bodde tio år i ett skjul i flyktinglägret, som idag har 61 000 invånare. För två år sedan fick de uppehållstillstånd i Sverige och blev tilldelade Kävlinge kommun som boendekommun. En solig dag i oktober kom de till ett flyktingboende i Kävlinge med sina två söner samt Fulgences mamma och två av hans syskon med deras familjer.

Två skilda världar

Sedan ett halvår tillbaka har familjen Niyonzima Kwikegelse nu en egen lägenhet – en tvårummare i centrala Kävlinge. Livet i Sverige går inte att jämföra med deras tidigare liv i Kongo och Uganda. Då präglades deras dagar av rädsla, misär och ovisshet om framtiden. När Fulgence tänker tillbaka på hur de har haft det blir han arg och ledsen.

– Det var tufft och jobbigt. Vi är så tacksamma för att vi har fått en ny chans här. Nu vill vi få ett bra liv i Sverige och vi trivs jättebra i Kävlinge, säger han.

Chansen till ett nytt liv

Närheten till allt – förskola, skola, Lärcentrum, vårdcentral, bibliotek, bank, mataffär, kyrkan och naturen – och möjligheten med att lätt kunna ta sig till större städer underlättar deras vardag. Att veta att de får stanna gör att de kan satsa på en framtid. Här har sönerna Samuel och Mescha, 7 och 6 år, fått gå i förskola och skola. Fulgence var först säsongsarbetare inom parkskötsel i Malmö, och arbetar just nu som köksbiträde inom skola i Kävlinge kommun. Daline studerar på SFI och hoppas i framtiden kunna arbeta som barnskötare eller undersköterska.

Vi är så tacksamma för att vi har fått en ny chans här. Nu vill vi få ett bra liv i Sverige och vi trivs jättebra i Kävlinge

Nytt språk och ny kultur

Konsten med att vet hur du betalar med bankkort eller att kunna läsa din egen post kan kännas som en självklarhet.

Likaså att förstå klockan, trafikregler eller hur kollektivtrafiken fungerar. Familjen Niyonzima Kwikegelse har däremot fått lära sig hur en helt ny värld fungerar.

– Kommunen, kyrkan och andra människor har visat hur allt fungerar här. Språket är väldigt viktigt för oss – det skapar möjligheter. Vi lär oss varje dag och vill anpassa oss efter den svenska kulturen, säger Fulgence.

I december 2020 fick familjen sitt tredje barn. Då blev deras tvårummare bli lite trång. De drömmer om ett ännu större boende, gärna i Kävlinge.

Bagaren Andrei kavlade om

Publicerad: 14 december, 2020 av Elisabeth Axelsson |

Bagaren Andrei Rusu ville hitta ett jobb där han kunde hjälpa andra. I somras tog han chansen. Under två månader arbetade han som sommarvikarie i Kävlinge kommun inom äldreomsorgen och stormtrivdes.

Och jag gillade verkligen att hjälpa till på riktigt och finnas där för andra människor.

34-åriga Andrei Rusu kom till Sverige från Rumänien för 11 år sedan för att arbeta på en väns bageri. På sin fritid engagerar sig Andrei som diakon inom rumänska ortodoxa kyrkan och möter människor som behöver prata med någon. Intresset för att hjälpa andra fick Andrei att söka sommarvikariat inom äldreomsorgen i Kävlinge kommun. Han blev placerad på Nattpatrullen – kommunens enhet inom hemtjänsten som hjälper vårdtagare under natten.

– Rollen som stöd- och omsorgsbiträde var något helt nytt och spännande för mig. Jag fick utbildning i till exempel lyftteknik och hygienvård, och jag är väldigt glad över att jag träffade underbara kollegor som hjälpte mig och lärde mig mycket.

Att hjälpa andra – på riktigt

Andrei trivdes och ser fram emot att få möjlighet att arbeta med äldre igen. 

– Just nu är jag pappaledig, men sedan är planen att kombinera min halvtidstjänst som bagare med vikariat inom äldreomsorg. Jag tror inte på drömjobb, utan jag tycker att det bästa jobbet är det du gillar det du gör. Och jag gillade verkligen att hjälpa till på riktigt och finnas där för andra människor.